fredag 30 oktober 2009

John Petrucci

  1. Komedi
  2. Dream Theater
  3. Prylarna
  4. Go gubbe
  5. Skägg
Det är relativt svårt och kanske också rätt onödigt att göra en lista om en kille jag egentligen inte vet så mycket om. Detta eftersom jag inte varit något stort fan av hans orkester men trots det så har jag hittat några saker som jag hoppas blir roligt att skriva om. Ja, och kanske sen även läsa men det är ju helt och hållet upp till den (du) som läser. Gillar du inte metal/hårdrock så kanske denna lista är extremt tråkig fast å andra sidan så har väl 90% av mina listor so far handlat om metal på något sätt. Strunt samma, here wo go:
Eftersom John anses vara en av de bästa och snabbaste gitarristerna (att vara snabb är löjligt viktigt) så har detta lett till en uppsjö utav parodier på hans lektioner, intervjuer och andra sammanhang. John är väl helt enkelt väldigt tacksam att driva med. Och det är kul! Att driva med John är jätteroligt, driva med Yngwie; totalförbud.
Jag kan egentligen inte säga så mycket om Dream Theater eftersom jag lyssnat väldigt lite på deras albums. Fram till för bara ett år sen så hatade jag tom Dream Theater, men det har gått över. Dom får idag 3 pistoler av 5, detta resulterar i en andra plats på listan ovan.
Hade det inte varit för att John envisas med att spela på Musicman så hade denna placering säkert varit överst. Men hopp i helvete va dessa gitarrer är fula. Det kvittar faktiskt hur bra de må vara, för det tvivlar jag inte på, men det gör ont i ögonen att titta på dom. Skulle vilja jämföra dessa gitarrer med synthgitarrer. Ni vet sådana sjukt fula keyboards som t ex Robert Wells brukar "rocka loss" med. Inte alls bra.
Men förutom detta så använder sig John av Mesa Boogie, vilket är top notch och coolt som fasen. Dimarzio gör även pickups åt honom, det är också respekt.Yngwie använder Dimarzio pickups. I rest my case.
Trots alla dessa otaliga parodier på John och alla blogginlägg där John blir häcklad av olika anledningar så går det inte att tycka illa om honom. Okej, jag känner inte honom alls men baserat på de intervjuer jag sett så verkar han faktiskt vara en oerhört trevlig och go kille. Genomsnäll på något sätt. Kanske är en proffsig och påklistrad mediafasad men jag tror inte det. Han är nog en fin och mysig kille som gillar att spela musik.
Det som dock inte är okej är hans skägg. Alldeles för tjockt och märkligt trimmat. Skulle han bara fixa det så hade John stigit i graderna enormt mycket.

tisdag 27 oktober 2009

Otippat och en del pinsamheter

  1. Ultima Thule
  2. Carola
  3. Hanson, MMMBop
  4. Thriving Ivory, Angels on the moon
  5. Sebastian
Alla har vi säkert några låtar eller artister som vi vid något svagt tillfälle i livet tyckt var väldigt bra och som man år senare undrar hur i hela friden man tänkte då. Jag kommer delge en lista över några helt förbluffande konstiga artister samt några låtar som är otippade av olika anledningar. Vi rivstartar med första plats och här hittar vi ett gäng snubbar som älskar vikingar, öl, sverigedemokrater och dalahästar. Att jag vid ett tillfälle i mitt liv tyckte att en del låtar med Ultima Thule var okej kan kanske bero på ett extremt grupptryck eller temporär sinnesförvirring. Jag vet att jag även vid tillfälle försökte rättfärdiga den pinsamhet med att "Jo, men musiken är ju bra och inte alla låtar handlar Svea rike och dess invånare". Det var ju såklart ett satans nonsens från min sida. Dom har aldrig varit bra någonstans. Ren och skär jävla dynga som inte går att bortförklara hur mycket man än anstränger sig.
Om man backar bandet ytterligare några år från min semi-rasistiska period så fanns det även en tid när jag tyckte Carola var himla bra. Eller jag tyckte nog snarare att hon var söt och att musiken var ganska trallvänlig. Jag kommer ihåg ett kassettband som Carola prydde omslaget på. Senare fanns det även en vinylskiva och som ni säkert förstår så hände detta någon gång på 30-talet. Allt detta utspelade sig innan hårdrocken gjorde sin entré och fullständigt slukade min själ, tuggade på mitt sinne och spottade ut en liten kille som inte längre hade plats för svensk pop i sitt hjärta.
Massvis med år senare så satt jag och tittade på MTV när 3 stycken extremt feminina småpojkar uppenbarar sig med en låt där refrängen är så extremt korkad att den blev bra. Jo, jag tyckte faktiskt denna låten var väldigt bra. Några år senare brukade jag försöka rättfärdiga mig med att "Jo man jag gillade ju den låten innan den spelades sönder på radio". Det kvittar ju såklart, det är en rätt kass låt och helt klart väldigt pinsam.
På fjärde plats är en helt annan typ av låt och gäng med grabbar som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Jag är högst medveten om att jag är den enda människan i världen över 20 år, med en slang mellan benen, som gillar denna låt. Men i detta fallet ska jag inte komma med några bortförklaringar eller påhittade historier om varför den är så bra. Den är fan bara det.
Och samma sak gäller med killen på femte plats. En idol-deltagare som är helt sjukt bra. Idol i sig brukar ju kasta ur sig den ena sopan efter den andra men Sebastian är ett undantag av rang!

onsdag 21 oktober 2009

Blondinbella, med koll på vardagen

  1. Jesus av fågelbacken
  2. Tårar
  3. Illamående
 Jag vet att jag inte alls borde göra listor om vad som händer i min vardag men gårdagen var rätt speciell och därför tänker jag dela med mig av den. Ni som tycker det blir för mycket facebook/twitter varning över det kan sluta läsa nu och istället spana in mina äldre inlägg. Som om ni kommer göra det! Att bara skriva "kan sluta läsa nu" är ju en ännu större inbjudan till att fortsätta läsa! Och det vet precis alla som väljer att skriva det, även jag såklart. Nog med svammel nu och här kommer förklaringen till första platsen.
När jag igår vid sjutiden skulle ta ett glas vatten så ropar plötsligt min sambo efter mig, med ett tonfall och styrka som direkt avslöjade att något var jävligt fel, att jag skulle komma ut på balkongen fort som fan! Väl ute på min/vår balkong så ser jag en kille/man ligga på grusgången precis nedanför vår balkong. Han ligger i en "jesusposition", alltså med armarna rakt utsträckta, benen ihop och med fötterna i kors. Tänk er jesus på korset så fattar ni.
Efter att ha stirrat på honom i kanske 10 sekunder så blev vi tvungna att ta ställning till om vi skulle:
a) Springa ner och kolla om man mår ok
b) Ropa till honom och se om han svarar
c) Kasta något på honom och se om han rör på sig
d) Låtsas som ingenting, släcka ciggen och gå in i värmen igen
Det som verkligen räddade vår kväll var att medans vi grubblade över våra val så kom det en tant gående och stannade till vid killen som låg där på marken. Jag hörde hur tanten frågade något och killen svarade: "Jo, det är bra".
Tanten skakar på huvudet och går vidare. Killen reser sig nu upp, skakar INTE av sig gruset utan går rätt fram till en dörringång, låser upp dörren och knallar in.
Jaha? Va fan höll han på med? Var det viktigare att han verkade vara ok eller det faktum att vi var så fega att vi inväntade en tant som fick kolla upp honom?
Efter detta kolla vi på en film som handlade om en hund och dess familj. Min sambo grät och jag grät. Oerhört jobbigt. Efter det så åt vi några kilo godis och somnade med spyan i halsen.

måndag 19 oktober 2009

Geografi, del 2. Ven

  1. Tycho Brahe
  2. Cyklar
  3. Människor och djur
  4. Kommun
  5. Musik
Dags för nästa del i denna enorma följetong. Jag kommer idag lista saker om ön Ven vilket i förhållande till Kina är något mindre. Anledningen till dagens lista är helgens utflykt till just denna ö.
Den coolaste och mäktigaste snubbe som någonsin bott på ön Ven är utan konkurrens Tycho Brahe. Denna dansk var extremt förtjust i astronomi, bygga stora prylar i järn och rita kartor. Tycho uppfann dessutom en hel del planeter, månen, incest, centimetern och supernovor.
På ön Ven fullständigt vimlar det av cyklar så att alla besökare/turister kan cykla runt på de pittoreska småvägarna. Invånarna på Ven cyklar dock aldrig utan kör alltid moped och åker buss. Vet faktiskt inte varför de som bor på Ven inte cyklar men jag utgår ifrån att de är extremt lata.
Det bor ca 350 personer på Ven och 4 miljarder får. Alla som bor på Ven klär sig i fårkläder och äter fårost. Vi blev bjudna på en dryck av en kvinna från Ven som skulle innehålla fårull. Va? Fårull i dryck! Sinnessjukt äckligt. Denna dryck var från ett medeltidsrecept och var Ven's motsvarighet till glögg. Well det kvittar om receptet är från medeltiden om det ändå smakar röv. Kanske finns en anledningen till att ingen annan förutom kvinnan från Ven i fårakläder valt göra denna dryck sen medeltiden.
Ven tillhör Landskorna kommun och Landskrona är sådär kul.
Det finns ingen musik på Ven och av naturliga skäl då ingen hårdrock. Jag frågade en liten pojke hur de klarade sig utan hårdrock (läs musik) och han sa att de visst hade hårdrock på ön. Efter att ha hoppat upp och ner och skrikit som en idiot i 2-3 minuter fick jag lugna honom och vänligt att förklara att det där var inte alls hårdrock utan bara jävligt obehagligt och kan förmodligen ge men för livet.

lördag 17 oktober 2009

Cobra

  1. Mannen
  2. Namnet
  3. Guns n' stuff
  4. Brudarna
  5. Bossarna

En av de absolut ballaste filmer som någonsin gjorts baserat på i särklass den coolaste figuren någonsin, Cobra. Man har på känn att man inte bråkar med en lirare som kallas för Cobra, och absolut inte om man dessutom ser ut som han gör. Jag skulle tro att just Cobra är det absolut farligaste smeknamnet i världen då det inte direkt är mammas gossar som väljer detta smeknamn. Det är uteslutande gängmedlemmar, elaka knarklangare, mördare och legosoldater som kallas för Cobra. Sen att just Marion Cobretti äger alla deras rövar är ju ingen surprise för han är helt enkelt tuffast, starkast, snabbast och farligast. Han kör även den fräckaste bilen som någonsin tillverkats, svingar de dödligaste pistolerna och klär sig som en riktig badass-hjälte. Alltid i svart, pilotbågar och en skön "don't fuck with me" frisyr. Han dejtar elaka långa brudar och slaktar alltid bossar lekande lätt. Bossar och elaka killar som en vanlig hjälte, typ stålmannen, hade haft problem med fimpar Cobra utan ansträngning. Han är störst. Stor, större, Cobra heter det ju som bekant.

fredag 16 oktober 2009

Mötley Crüe

  1. Nikki Sixx
  2. Tommy Lee
  3. Mick Mars
  4. Vince Neil
En lista över medlemmarna i ett band som i tonåren var absoluta favoriter. Och kanske den enda listan jag någonsin gör där jag placerar en basist överst följt utav en trummis. Alla vet ju att sångaren följt av leadgitarristen alltid är fränast men jag ska snart förklara varför Nikki vinner över Mick och varför Vince hamnar sist på denna lista.
Utan Nikki Sixx, inget Mötley Crüe. Jag tycker det är så enkelt. Han är själen i bandet och "by far" den coolaste katten som spelat bas i ett glamband. Han var/är dessutom låtskrivare till största delen av bandets fina bitar. Sen att han knarkade ihjäl sig (japp, död i 2 minuter) med Slash på ett hotellrum gör inte saken mindre trist. Okej, man ska verkligen inte glorifiera knarkmissbruk eller överdoser men jag kan inte låta bli att tycka det är lite roligt. Och är det någon som ska lura döden så är det Nikki. Man kan kanske spekulera i huruvida det faktiskt är sant men med den inställningen så dör ju allt som har med rock n' roll att göra. Nikki dog och är cool. En annan oerhört, och totalt objektiv, bidragande anledningen till att Nikki hamnar på plats nummer 1 är att jag först trodde Nikki sjöng i bandet. Detta berodde på att på de planscher som prydde mitt rum, från tidningen OKEJ, så var fan alltid Nikki den som såg ballast ut. Och min spädbarnslogik fungerade så att den som såg coolast ut, måste också sjunga i bandet. Förstå min besvikelse när det uppdagades att den där blonda, rätt feminina killen Vince faktiskt sjöng och att Nikki spelade på en gitarr som saknade 2 strängar. En tung dag i mitt liv.
Fast denna besvikelse vände rätt snabbt när jag fattade att Tommy lirade trummor. Och eftersom Tommy alltid gillat att låta extremt mycket, både med sina trummor och som person (han är nog lite störd på något sätt) så var det ingen svår match för Mötley och Tommy att få en ung kille att drömma om fläskiga trumsolon, trumset som snurrade upp och ner och snabba dubbeltramp. Jag tycker dessutom att Tommy är en av de få i bandet som fixar att visa sig i dagens ramplus och fortfarande se väldigt fräsig ut.
Något som vår nästa man på listan, Mick Mars, inte riktigt klarar av. Mick var ju runt 70 år när han började spela med Mötley och för varje år som gått så har han åldrats 4. Det känns märkligt att inte säga så mycket om en leadgitarrist gitarrspel i ett så stort band, men det tråkiga med Mick är att jag tror Mötley hade varit där de är idag utan honom eller med en annan gitarrist. Eller ännu bättre, tänk om Nikki hade lirat gura istället och förpassat gamle Mick med basen backstage?
Men hur gammal, sliten och blek han än må vara så vinner han över Vince. Har aldrig varit speciellt förtjust i grabben. Han sjunger bara sådär, kör ihjäl polare och ser idag ut som en jävligt alkad lastbilschaffis. Han var förvisso den som med råge låg med mest brudar av grabbarna i bandet men det biter inte riktigt på mig. Skulle man vara imponerad av det så skulle man ju tycka att Fabio är fräck och fräsch. Och så är inte fallet.

torsdag 15 oktober 2009

Kroppar

  1. Människa
  2. Gitarr
  3. Djur
  4. Himla
  5. Namn
Att kroppar hos människor är det bästa på denna listan är självklart. Det finns få saker som är så laddat och spännande som människokroppen. Din partners, sambos eller kanske kompis kropp är något som intresserar. Formen på kroppen varierar och det fina med det är att så gör även smaken för typ av kropp. En viss person kanske bara gillar Slitzbrudar medan en annan är mer för Micke Dubois-kroppen. Det har ju ingen betydelse för så länge det rycker i baguetten så är allt bra. Det är därför som just människokroppen är den bästa utav kroppar.
Det enda som egentligen är nära att utmana om första platsen är gitarrkroppar. Och det är förbannat nära dessutom! Ingenting som människan skapat är så vackert som en bra kropp på/hos en gitarr. Okej, det finns kroppar även här där smak och tycke spelar in men om man vill generalisera, och det vill man ju alltid, så finns det egentligen bara 3 st kroppar som är något att tala om. Det är:
- LP
- ST
- T
Det som Orville Gibson, Les Paul ( Lester William Polsfuss) och Leo Fender skapade är det viktigaste och största som skett sen man hittade eld.
Djurkroppar är bara roliga och fräcka hos katt och hunddjur. Och hos elefanten också. Resten är rätt ointressanta och i en del fall direkt äckliga. Ormar tillhör de djur som aldrig borde fått en kropp till att börja med. Fantastiskt äckligt djur.
Himlakroppar är rätt skapliga de också men trots sina extrema storhet så är de bara plats 4 som de förtjänar. Okej, hade jag studerat detta mer ingående så hade jag kanske resonerat annorlunda och uppgraderat himlakroppen men för mig så innebär feta och stora kikare bara möjligheten att kolla in nakna grannar och inte månen eller annan trist kropp.
Sist och absolut minst är de som använder namnet Kropp eller Kroppar som sitt eget namn. Inte ett dugg coolt.
Som avslutning så vill jag uppmana att så snart som möjligt kombinera plats nummer 1 och 2 genom att kanske lyssna på något med Eric Johnson, Yngwie, Joe Perry eller Slash samtidigt som ni kollar på porr. Gjutet.

tisdag 13 oktober 2009

Dixie och musik

  1. Lynyrd Skynyrd
  2. Andy Timmons
  3. Dixie Chicks
  4. Black Stone Cherry
  5. Tandalösmusik
En kort lista över 5 olika musikakter från den amerikanska södern. Första placeringen går inte att ta ifrån grabbarna i Lynyrd Skynyrd. Att ha Free Bird på sin repertoar räcker till en första plats på nästan vilken lista som helst. Okej, en lista över de 10 snabbaste bilarna skulle kanske inte funka men ni fattar vad jag menar. Free Bird är bäst, så är det bara. Sen att pojkarna dessutom skrivit närmare en miljard andra svinbra låtar gör ju inte direkt första platsen svårare att inneha.
På andra plats har vi en relativt ny bekantskap för mig i form utav Andy Timmons. Killen har lirat med min första stora kärlek vilket är jävligt stort. Okej, hennes musik är rätt lökig men satan va fin hon var! Nog om det nu. Om jag skulle välja en favoritgitarrist så ligger Andy Timmons riktigt bra till. En känsla tillsammans med en teknik som gör en knäsvag. Inte på samma sätt om Olivia gjorde såklart utan en annan typ av beundran. Ah, kolla in killen lira så förstår ni.
På tredje plats kommer jag sticka ut hakan något och påstå att detta är det enda tjejband som är något att ha. Anledningen till detta är delvis att jag inte vet så många andra band med enbart kvinnor men först och främst för att just Dixie Chicks är märkligt bra. Nästan jobbigt bra faktiskt.
Black Stone Cherry är tuff gungrock som andas ökensand, Jack Daniels, svett och jävligt utsvängda brallor. Oerhört tufft alltså. Men du måste lira sån här musik, dricka rätt mycket brännvin och lukta äckligt för att komma undan med utsvängda brallor.
På sista plats har vi all musik från södern som innefattar banjos, gamla gubbar med total avsaknad av tänder och som sjunger om hur gött det är att ligga med grisar och syskon. Det är nästan alltid otroligt dåligt och rätt osmakligt.

måndag 12 oktober 2009

Saknade klubbar

  1. Cigarettklubben
  2. Instrumentklubbar
  3. Dvärgklubben
  4. "Facebook"klubb
  5. Ninjaklubb

I dagens medelklassumgänge så fullständigt vimlar det utav klubbar och provningar där olika sorter av öl, whiskey eller cigarrer ska avnjutas för att sedan kanske betygsättas. Det ingår också väldigt ofta en kort historik om varje produkt som på något djävulskt konstigt vis förhöjer smakkänslan och upplevelsen. En cigarr eller ett glas whiskey som från första bloss eller första mun smakar röv kan genom en liten kort berättelse helt plötsligt smaka enormt fint.
- Jaså, det är har legat i en tunna på havsbottnen i 300 år? Ja, det var ju rätt gott trots allt
Det är idag kutym att precis alla män över 25 ska tycka om cigarrer och whiskey. Man ska gilla röka från Kuba och dryck från antingen Skottland eller Irland. Och man ska påpeka detta så ofta det bara går. Så fort man vädrar ett glas sprit så man skryta om sin Single Malt kunskap och håna all dryck som lagrats mindre än 18 år.
Detta gäller inte alls på cigarettklubben. Här träffas och umgås helt vanliga rökare och pratar om favoritciggen, som du kan köpa på Ica. Man skryter om lungcancer som besegrats och vart man köper billigast smuggelcigg. I denna klubb är alla märken tillåtna oavsett om de rullats av munkar i de skotska högländerna eller av underbetalda barn i Indien. Cigarettklubben är rättvis.

 Instrumentklubbar ska skiljas från vanliga "bandmöten" där musiker träffas för att utöva musik med sina instrument. I dessa klubbar så träffas folk och pratar om sina instrument och provar nyinköpta instrument. Kanske någon har en ny fagott eller elbas som de vill dela med sig. Ännu roligare blir det om alla har samma typ av instrument med sig och det ska provas samtidigt. Högljutt!
Dvärgklubben är en klubb för dvärgar. Inte ovanligt kortväxta människor utan dvärgar som är grymma på att bryta konstiga metaller och svinga yxor.
Att träffas och enbart prata om facebook, eller annat internetcommunity, är en högst saknad klubb. Det är givetvis totalförbjud att använda dator under ett möte. Papper, penna och suddgummi går däremot bra.
En klubb där ninjor träffas, pratar och skryter om vilka samurajer de mördat vore också en bra klubb.

söndag 11 oktober 2009

De bästa låttexterna

  1. ...
  2. ...
  3. ...
  4. ...
  5. ...
Kul va? Man hade kanske anat en lista med de bästa låttexterna men istället blir det fem blanks. Anledningen till detta är helt enkelt att jag inte kan lista 5 låtar med bra texter. Och det beror helt och hållet på min egen totala inkompetens när det gäller låttexter i musik. Jag skulle kunna utlämna mig så pass mycket att jag listar mina "all time" favoritlåtar och sen inte ha en susning om vad de sjunger om. Jag tänker inte göra det dock för det blir alldeles för pinsamt. Men jag lyssnar helt enkelt inte på vad sångaren sjunger om. Det är inte så att jag inte gillar texter, för det gör jag verkligen, men texter fungerar bara för mig i skriven form där jag själv läser varje ord (läs bok). Så när Axl Rose sjöng för mig, i min tidiga ungdom, så vet jag inte med säkerhet om vad han ville säga och jag brydde mig inte. Och till viss del så bryr jag mig inte nämnvärt idag heller. Det är av samma anledning som jag inte gillar Kent.
- Men Kent har ju så världens bästa  låttexter!
Jaha, so?
Det blir ju klart rätt paradoxalt att gilla Bob Dylan, för det gör jag, men även här så är det inte hans texter som griper mig. Istället för att sjunga om en boxare som blir felaktig anklagad så kunde han lika gärna sjunga om en florist som har haft det tufft ett tag. Men bara ha gör det med samma melodier! Och där har vi själva kärnan i detta. Jag älskar melodier men inte texten. Självfallet så har ett visst ord, fras eller mening en enorm betydelse för hur melodin faktiskt formas men man skulle kunna byta ut:
"I was cryin' when I met you
Now I'm tryin' to forget you"
mot
"Pizza lyin' when I hit you
Bye bye flyin' to neglect you"

Det betyder ju inte ett skit, det är jag medveten om men melodin blir ju densamma. Och de där ute som känner mig vet att jag vid flera tillfällen faktiskt hittar på många sådana versioner på låtar jag gillar. För att jag gillar melodin!
Ja, och i 99 procent utav fallen för att det är jävligt bra gitarrspår i låten, but that goes without sayin'

torsdag 8 oktober 2009

Geografi, del 1. Kina

  1. Drakar
  2. Kung Fu
  3. Coola kläder
  4. Munkar
  5. Musik
En lista som titeln avslöjar kommer följas upp med fler delar. Denna gång kommer jag lista saker om landet Kina.
Kina är det enda land idag som fortfarande har rätt gott om drakar. Nu snackar vi inte om medelålders välklädda män eller kvinnor som bestämmer om de ska låna ut pengar till dig eller inte, utan om eldsprutande, flygande, förbannade drakar som äter kineser. Utan dessa högst levande kinesiska drakar så hade 80% av alla tatueringsstudios varit tvungna att gå i konkurs eftersom drakar är ett extremt populärt motiv att rista in i kroppen. Och hur lamt hade det inte varit att tatuera in ett djur som inte finns eller är utrotat?
Karate har varit rätt lamt ända sen den där filmen om en ung kille och hans problem med ett gäng som tillhör en klubb som heter Cobra Kai. Det enda som var kul med den filmen är namnet Cobra Kai. Oerhört tufft namn. Så medans Karate har varit passé sen -84 så har Kung Fu alltid varit helt rätt. Man kan sammanfatta storheten med Kung Fu i 2 ord, eller namn; Bruce Lee. Jösses vilken cool katt!
Alla som bor i Kina har identiska kläder. De är svarta, väldigt bekväma och saknar blixtlås. Eftersom man alltid utövar Kung Fu i sina vanliga, svarta och väldigt bekväma kläder så kan man lätt tro att precis alla i Kina är feta på Kung Fu, och det är sant. Alla som bor i Kina kan Kung Fu.
Munkarna i Kina är även de tuffast i världen. Jämför gärna någon trist europeisk munk med en Kina-munk så förstår du snabbt varför. Kina-munken kan Kung Fu, flyga och mixtra med krut. Dom ber dessutom inte lika mycket som de trötta munkarna i Europa.
I Kina bestämmer oftast staten vad som är okej att lyssna på. Extremt smidigt!

Avslutningsvis så är kineser rätt förtjusta i att döda/avrätta för lilla minsta samt att flickebarn är värda sin vikt i grus. Det är inte alls coolt.

onsdag 7 oktober 2009

Vad är det som luktar? Jo det är KISS

  • Gene Simmons
  • Spaceman
  • Dräkterna
  • Musiken
  • Bäst före datum
Innan jag börjar med att dissekera och fullständigt spotta på KISS så måste jag börja med att säga att jag egentligen är ett KISS-fan, fast inte som KISS ser ut och låter idag. Det är precis där skon klämmer och nu jävlar ska dom få smaka!
Jag kunde inte bestämma mig för vad jag tyckte vad värst med dagens uppsättning av KISS därav denna punktlista där varje punkt har samma vikt.
Att Gene Simmons har ett rörelsemönster som en orangutang var kul för 20 år sen för då tyckte man kanske att det var skickligt att röra sig så med ashöga klackar. Idag är det fan bara korkat. Och vad är det med tungan anno 2009? Gene har gjort detta i alla år och även detta tappade sin charm för 20 år sen. Det enda som är okej med Gene idag är hans reality show, allt annat som rör Gene och KISS känns väldigt "för 20 år sen".
Nästa punkt avser då alltså de karaktärer som de fortfarande envisas med. Okej att Paul och Gene kör vidare på sina men att kasta in en annan snubbe i Ace's roll är fan inte ok. Och att Spaceman (Tommy Thayer) idag ser ut som en rätt fet Joe Perry är inte heller okej. The Catman bryr jag mig inte så mycket om. Oavsett vem som klämmer sig i den latexdräkten är per default rätt trist just för att ingen förutom Peter Criss kan bära upp den rätt pinsamma rollen.
Och när vi redan är inne på dräkter så kan vi rätt snabbt klara av nästa punkt. KISS ser ut som en rätt bögig version av Lordi. Så är det.
Kolla in detta så  får ni även en vink om hur gubbarna låter idag. Trötta, gamla och tråkiga.
Som redan nämnt, KISS bäst före datum är passerat med fruktansvärt många år. Det är mer intressant idag att diskutera huruvida "bäst före datum" ska vara särskrivit eller inte, än att lyssna på dagens KISS...

tisdag 6 oktober 2009

Utanför Europa

  1. Joey Tempest
  2. John Norum
  3. Kee Marcello
  4. Jämnt skägg
Prestationer som genomförts utanför "moder"gruppen Europe blir såklart inget annat är rätt blekt i jämförelse med just Europe. Det kvittar således hur satans bra det än må vara för Europe är störst. Eller ja, i alla fall i detta sammanhang där vi ska lista individuella prestationer. Det finns såklart andra band som kan man mäta sig med Europe (eller gör det?).
På första plats har vi Joey Tempest och detta utan någon som helt konkurrens utav andra listdeltagare. Joey's soloskivor är genomgående helt underbara. Enough said!
Det är ju otacksamt att tävla med Joey såklart men den som står upp bäst är John Norum. Han har faktiskt gett ut en av världens bästa låtar. Och vet ni varför den är världsbäst? Han skrev den tillsammans med Joey.
Kee Marcello's skiva "Shine on" är rätt hygglig men det är jävligt klent i jämförelse med innehavarna till plats ett och två. men det blir ändå en 3:e plats för den gode Kee. Och varför? Jo för det som övriga medlemmar gjort i Europe är lirat med Thore Skogman, pratat i radio och varit allmänt fattiga. Skäms på er!

måndag 5 oktober 2009

Lunchmusik

  1. Dark Funeral
  2. Behemoth
  3. Gorgoroth
  4. Carcass
  5. Cradle of filth
En väldigt enkel lista över 5 videos som passar bra innan lunch, eller precis efter. Vi snackar snubbar som skjuter ut hjärnan, asäckliga ormar, litervis med blod, nakna människor och annat som är bra att ta med sig till lunchbordet. Det är inte så att jag på något vis förespråkar det som herrarna håller på med men visst är det ändå rätt underhållande att titta på? Och det är ju bara på "film" trots allt. Dom är säkert hur snälla och goa som helst när väl videokameran stängts av. Ja, med undantag för Gaahl. Han är aldrig snäll.

söndag 4 oktober 2009

Tungvrickare

  1. Sex laxar i en laxask
  2. Packa pappas kappsäck
  3. Sjuhundrasjuttiosju sjösjuka sjömän
  4. BWO
Ordlekar av formen "tungvrickare" har kanske inte det absolut högsta underhållningsvärdet men för ett gott skratt prova då gärna att säga de 3 översta snabbt och mena det. Och när ni är klara med det prova då att säga "Bodies without organs är ett bra band" snabbt och mena det. Eller prova kanske att säga "Bodies without organs är ett bra band" långsamt och mena det. Ni ser! Det går inte!

fredag 2 oktober 2009

Lära dig spela gitarr

  1. Enkelt
  2. Välkänt
  3. Favorit
  4. Plåga
  5. Imponerande
Att lära sig spela gitarr är oftast väldigt roligt och givande för dig själv men inte alltid för de runt omkring dig. Det är precis det som denna lista ska försöka påvisa.
Du startar med något otroligt enkelt just för att det är en skön känsla att känna att man klarar av något. Kanske "blinka lilla stjärna" eller någon annan barnvisa. Du spelar såklart inte upp detta för någon för det är pinsamt att enbart bemästra barnvisor.
Men efter ett tag så går du över till något extremt välkänt, och fortfarande enkelt. Poängen med detta är att du ska känna igen "riffet" eller låten och det ska vara lite häftigt (du började ju trots allt spela för att få umgås oftare och mer intimt med någon av det motsatta könet). I nio av tio fall så väljer du "smoke on the water". Och när du lärt dig detta riff så glömmer du att du faktiskt alltid hatat denna låt och ännu mer avskytt när noviser ska spela upp det för dig. Allt detta är borta och du tycker ba ba ba, ba ba ba baa är det coolaste du någon gång hört. En annan fördel med att lära sig en sjukt enkel och välkänd pryl är att det känns mer övertygande med "smoke on the water" än att du bara plockar upp en gitarr, slår till E-strängen några gånger och hävdar att det är en låt du skrivit själv. Inte ett dugg coolt.
När du nu kan spela några välkända enkla prylar på din gitarr så börjar du spela dina egna favoritlåtar. Ja, du väljer nog de som du klarar av att spela såklart. Skulle din favoritlåt vara något med Yngwie så bör du vänta ett tag till innan du ger dig på det. Eller inte! Det vore tufft att som första låt lära sig något CP-svårt men risken att du slår sönder din gitarr efter några veckor är stor.
Men nu när du kan spela några enkla låtar och några favoritlåtar så är det dags att bredda din repertoar. För du kommer bli tvingad att spela massa dumheter på fester och familjetillställningar. Och hur mycket du än hatar det så är det faktiskt bättre att just du spelar Tomas Ledin-låtar än att behöva lyssna på någon annan göra det.
Men när du väl kommit förbi alla dessa hinder av tråkiga låtar och trista uppdrag så kan du äntligen börja spela det du faktiskt vill. Och oavsett hur svårt det än må vara så är det nu legitimt att spärra in dig i flera veckor för att öva skalor. Kom dock ihåg att ingen jävel i världen vill höra dig öva skalor så spela väldigt tyst.

torsdag 1 oktober 2009

Live

  1. Live
  2. Live
  3. Live
  4. Live
En "typo" tänker ni kanske? Inte på långa vägar! Detta är dagens lista över saker som är bra med "live". På första plats har vi att uppleva saker live. Oslagbart såklart. Har man någon gång försökt göra något i dåtid eller i framtid så förstår man snabbt charmen med att uppleva saker live. Du kanske ser en sumobrottningsmatch live eller en konsert. Vi kan stretcha lite på det och godkänna vissa "live"-sändningar som saker som sker live, även om det av naturliga skäl är en viss fördröjning inblandat i detta live. Men vi köper det som live helt enkelt.
På nästa plats, nummer 2, har vi att leva. Jag kunde kanske skriva "to live" tänker ni på min lista över denna placering men det skulle förstöra något oerhört, eller hur? Men just att leva borde kanske lätt toppa listan. För utan detta så är det svårt att uppleva något annat på listan. Men att leva är så givet att du tänker inte så mycket på det. Ja, det finns ju en uppsjö av undantag här också såklart men vi orkar inte gå in på dom nu. Så, att leva är på plats nummer 2.
På 3:e plats har vi ett band som kallar sig live. Sångaren framträder ofta helt skallig. Det beror troligen på en hårsjukdom eller en skalpering. Men det kvittar, vi gillar honom ändå. Bandet i sig är rätt bäsigt men skit i det.
På 4:e plats har vi grabbar, och enormt sällan tjejer, som klär ut sig till extremt konstiga och roliga saker och ger sig ut i skogen och slåss på fullaste trams. Så där har vi det. Att leka troll i skogen är fantastiskt mycket sämre än att kolla på fotboll, live alltså.